söndag 24 april 2011

Du måste plugga.

Fyfan Johanna.
 Varför pluggar du inte som du ska? Varför sätter du dig vid datorn och slösurfar runt på olika hemsidor, när du egentligen ska fortsätta skriva på en uppsats? Vad är så svårt med ta sig tid och göra något ALLVARLIGT SOM SKOLAN?
Du är så slö och får panik attacker av det, men ändå ändrar du dig inte.
Fyfan alltså.

Jag ska bort här ifrån

Jag längtar verkligen till den dagen då jag tar studenten. Man är så fast nu när man går på gymnasiet, det är liksom bestämt att man måste gå i skolan. Det finns inget annat val, man måste vara i samma stad, gå till samma byggnad och leva samma liv i tre år. Den som inte går i skolan är såklart inte fast med allt det, och visst, den kan kalla sig fri redan nu. Men den är fast på ett annat sätt; utan utbildningen kommer den stå och vrida sig på samma ställe hela sitt liv. Den kommer bli fast i en stad och arbeta på ICA. Det är inte säkert att det är så för alla men jag tror på att det är så, i alla fall om man kollar på dagens samhälle när man nästan MÅSTE ha en utbildning.

Nu har jag ju valt att gå på gymnasiet. Jag går på en skola som jag gillar och en utbildning som jag är intresserad av. Men ändå längtar jag bort och vill inte ha det liv som jag har. Denna känsla av att jag är "fast" i mitt liv. Fyfan vad jag hatar det. Jag vill bara komma iväg, ut, bort här ifrån. 

Mitt mål har det senaste halvåret varit att komma till London efter gymnasiet. Det är ditt jag vill bort till. Vi får väl se hur det blir med den saken. Jag kände att jag ville sätta upp något slags mål som jag kunde längta till och London var närmast för mig. Har ju varit där två gånger nu och stortrivs i staden. Tycker om den brittiska livsstilen och älskar att det är så mycket indiefolk som bor där. I Sverige finns det mest mainstream folk vad jag vet, eller så har jag inte träffat rätt personer än bara. Kan vara stället jag bor på med. Arboga liksom? En liten jävla svennehåla med otrevligt folk i. När jag åker till skolan och Västerås så träffar jag tusen gånger trevligare personen än vad jag har mött i Arboga under alla 16 år som jag har bott här. Det är alltså bevisat att det är inavel - det märks att människor är släkt eftersom att alla beter sig likadant. 

Det är bara två år kvar nu till studenten för min del. Jag ska försöka plugga på så att jag verkligen kommer bort här ifrån. Skolan, Arboga och känslan av att vara fast ska inte få finnas i mitt liv längre. Eller okej, jag kommer väl alltid ha något med Arboga att göra. Mina föräldrar bor ju här. Det har jag lovat mig själv att jag inte ska göra när jag blir äldre.